Mekaniska klockor och urverk
Även om kvartsur nu dominerar marknaden så finns det fortfarande ett intresse för mekaniska ur. Många fascineras av det hantverk som de innebär och klockan är idag lika mycket en accessoar.
Mekaniska ur får sin energi från en drivfjäder (en: mainspring), och inte ett batteri som i de flesta kvartsur. Denna fjäder som utgör klockans kraftkälla spänns antingen manuellt genom att man vrider upp klockan eller automatiskt genom att positionsförändringar av klockan när den sitter på handleden får en rotor i klockan att rotera som i sin tur spänna fjädern.
Den första typen kallas för manuella klockor (en: manual winding watches), medan de senare kallas automatiska eller självuppdragande klockor (en: automatic watches).
En mekanisk klocka som är fullt “uppvriden” har energi för att driva klockan i ca 2 dygn innan den måste vridas upp igen. Om man har en automatisk klocka spänns då fjädern hela tiden när klockan är i rörelse vilket gör att dessa endast behöver vridas upp manuellt om klockan blivit liggande en längre tid. Hur länge en klocka kan gå utan att man behöver vrida upp den kallas för dess gångreserv (en: power reserve).
Fjädern driver sedan, via ett antal kugghjul och mekanismer i klockan, de visare som gör att man kan läsa av tiden. [fomrulera om ovan , ska länka till sektionen om hur urverk fungerar]
Mekaniska klockor är inte lika exakta som kvartsur när det gäller tidhållning och det är vanligt att en mekanisk klocka har en exakthet på mellan +-5 till +- 20 sekunder per dygn. Det är inte nödvändigtvis så att dyrare mekaniska ur håller tiden bättre än billigare, utan det beror på vilket urverk (en: movement) klockan använder sig av.
Vissa klockor har benämningen kronometer (en: chronometer). Det betyder att urverken i dem är certifierade att av det schweiziska företaget COSC och har klarat deras krav för hur urverken håller tiden i olika temperaturer och positioner. Det finns även andra certifieringar som kan vara bra att ha koll på.
En del klockmärken (ofta mer exklusiva) tillverkar sina egna urverk (en: in house movements) medan andra istället använder urverk som är gjorda av någon annan tillverkare. Två populära tillverkare av urverk som används av många klockmärken är den schweiziska tillverkare ETA och den japanska tillverkaren Miyota. Bägge dessa tillverkare gör många olika varianter av urverk för olika ändamål och modellerna refereras ofta till med en siffra, exempelvis ETA 2824.
Eftersom urverk är väldigt avancerade i sin mekanik så är det betydligt dyrare att ta fram dessa själv, men de behöver inte nödvändigtvis vara bättre när det gäller att hålla tiden. ETA, i egenskap av att de tillverkar så många urverk, har ju möjligheten att testa och förfina sina modeller över lång tid medan en klocktillverkare som producerar sina egna inte alls kanske har dessa volymer och möjligheter att förbättra dem över tid.
Exklusiva märken som Rolex, IWC, Omega eller Grand Seiko använder ofta endast egentillverkade urverk i klockorna de säljer. Vissa klocktillverkare, som den världskända tyska klocktillverkaren A. Lange & Söhne är kända för sina både vackert utsmyckade och komplicerade urverk medan Rolex kanske snarare är kända för att göra robusta och exakta urverk.
Alla mekaniska klockor behöver, precis som en bil, lämnas in på service med jämna mellanrum. Hur ofta det behöver göras skiljer sig mellan olika märken och urverk, men ungefär var femte år är vanligt.
Ref: https://en.wikipedia.org/wiki/Mechanical_watch